måndag 3 juni 2013

Jag klarade det!

De senaste dagarna har mest bestått av ångest och nervositet. Det var inte många minuter man tänkte på något annat än det som skulle komma. Idag var det så dags. Den muntliga redovisningen av mitt examensarbete. Jag har aldrig tyckt att det varit roligt att stå och prata inför en massa människor, men idag var det inte bara redovisningen som gjorde mig nervös. Efter min halvtimmes redovisning skulle jag nämligen stå kvar där framme och ta emot kritik och en hel massa frågor. Det var hur jag skulle svara på kritiken och frågorna som skapade mest ångest. Jag hade ju ingen aning om vad de tyckte om mitt arbete som jag ägnat tio veckor åt.
 
Först hade opponenten en kvart på sig att fråga och ge kritik. Detta gick bra. Sen hade examinatorn också en kvart på sig. Tyckte att jag fick fram en del bra svar i alla fall. Sen hade ju givetvis även andra åhörare frågor, men dessa var enbart korkade och handlade inte alls om det jag studerat så hur skulle jag kunna besvara de frågorna!?
 
Sen var det ett moment kvar - möte med handledare, examinator och opponent. Skönt nog gick även detta bra och jag fick veta att jag blev godkänd och kanske även att det kan bli ett väl godkänd senare. Nöjer mig med ett g, men ett vg tackar man ju inte direkt nej till :)
 
Kan säga att jag var ordentligt trött sen när alla spänningar släppt. Tittade på två redovisningar, sen gick jag hem och sov hela eftermiddagen. Blev inte många timmars sömn på natten så det fick man ta igen.
 
Det hela firades med en middag bestående av färskpotatis, ägg, gräddfil och gräslök (nej, jag äter inte sill). Till detta tyckte jag att jag var förtjänt av ett glas vin. Trots att det är måndag eller kanske just för att det är måndag och jag inte haft någon riktig helg.
 
Zeke ägnade kvällen åt att läsa mattes examensarbete. Efteråt var han mycket snällare än den tidigare opponenten. Han hade nämligen inga frågor utan fattade allt direkt ;)
 

 
I övermorgon är det dags för examen. Skönt! Några dagar senare börjar jag dock att plugga igen och då på 150 %. Kommer ha fullt upp hela sommaren, men jag hoppas på att det ska gå bra och att jag hinner få någon dag på stranden. Eller ska man kanske hoppas på att det ändå regnar hela sommaren? Nä, stackars alla andra lyckligt lottade som har semester.
 
Nä nu ska jag fortsätta mitt firande. Ett glas vin till hinner man nog med innan det är dags för sängen. Har ju trots allt sovit hela eftermiddagen och i morgon har jag bestämt mig för att vi ska ha sovmorgon. Som tur är brukar inte Zeke ha något emot det. Han sover gärna så länge som möjligt.
 
 


2 kommentarer:

  1. Grattis och starkt av dig att fixa detta! Själv hade jag svimmat av, hu. Klart det ska firas, fattas bara och du är duktig, sug åt dig som en svamp, skulle jag göra LoL.

    Jo, här har det badats en heldel på sistone då Ice var lite skraj för vågor, men nu är det bara roligt. Däremot djupt vatten är fortfarande jätteläskigt. Får se om han vågar sig fram till matte när hon sen går i , hoppas för det vore ju kul att få simma ihop, bra träning dessutom. Var Zeke likadan till en början?

    Ha det gott. Kramiz och nospussar till söta, kloka Zeke… Fina bilder ;)

    SvaraRadera
  2. Tack :)
    Båda mina hundar har varit osäkra på djupt vatten till en början. Kastade man en pinne längre ut så vände de när de inte bottnade längre. Det krävdes att man gick i vattnet själv första gången. Sen har de älskat att simma och vågar själva. Så det är bara för dig att hoppa i plurret :)

    SvaraRadera