Så här trött blir man..

Efter ett anfall.
Söker tröst hos gosehunden och myser i soffan.

Så var det dags igen!

I helgen hade vi det härligt på landet. Sommarvärme, långa promenader och grill. Kan inte bli så mycket bättre. Zeke var ordentligt trött på söndagskvällen vill jag lova. Han somnade tidigt på kvällen och fick ihop ca 15 timmars sömn. Inte dåligt att kunna sova så länge! Ändå var han morgontrött igår.

Idag på morgonen när jag vaknade hittade jag en och en halv phenoleptil-tablett (Zekes epilepsimedicin) på golvet. Tydligen hade han lyckats spotta ut dem efter att Martin medicinerat honom igår kväll trots att han var noga med att de var svalda. Han måste ha sparat dem i munnen och sen spottat ut när Martin gått därifrån. Jag tänkte då att vilken tur vi hade att han inte fått något anfall under natten. Sen fick han sin medicin kl. 10 på morgonen som vanligt. Idag var jag uppe tidigt eftersom jag väntade besök från Norrköping som skulle titta på akvariet jag har på annons. Blev då så trött på eftermiddagen så Zeke och jag gick och la oss en stund. Jag vaknar sen av att Zeke har ett anfall. Då ligger han med huvudet och halva kroppen under sängen som han brukar göra när han sover. Det är dessutom ganska tight mellan sängen och elementet som benen slog i när han sprattlade. Inget bra ställe att få ett anfall på med andra ord. Jag hoppade ner på golvet och försökte hålla i så att han inte skulle banka huvudet i sängen eller fasta med benen i sladdarna till fönsterlamporna. Sen kom jag ju på att stesolidsprutan låg i andra sidan av rummet. Jäklar! Hur bär man sig åt då? Eftersom anfallet inte gav med sig snabbt nog var jag tvungen att släppa honom och hämta sprutan. När jag väl fått i den avtog anfallet efter kanske 10 sekunder.

Ringde djursjukhuset och skulle meddela att han haft en anfall och sa då att han spottat ut medicinen igår kväll. Hon jag pratade med trodde dock inte att det berodde på det för då skulle han i så fall vara väldigt känslig. Jag kan ju dock tycka att det är ett märkligt sammanträffande. Vi är alltid väldigt noga med medicinen och nu är det två månader sedan han hade sina andra anfall. Är ju konstigt att han fick ett anfall just idag när han inte fick i sig medicinen igår. Vi måste alltså vara ännu mer observanta på att medicinen sväljs ordentligt och vakta honom efter så att han inte spottar. Samtidigt hade han ju medicin i kroppen eftersom han fick sina tabletter idag på morgonen. Nu hoppas jag att det inte kommer ett anfall nästa gång han somnar (vilket han är väldigt nära att göra nu, men inte riktigt vågar).

När jag har observerat Zeke och lugnat ner mig måste jag börja tömma akvariet på vatten. På lördag kommer Norrköpingsborna och hämtar det.

Idefix fick nytt hem igår. Han blev Nybrobo. Det var inte det lättaste att fiska upp 45 cm fisk som absolut inte ville in i håven. Han fick åka i en stor tunna som det hade varit hundfoder i :)

Goda nyheter

Fick ett samtal igår som jag väntat på. Veterinären ringde för att tala om provsvaren på de prover vi tog förra veckan. Har varit lite nervös över dem. Vill inte hålla på och byta medicin nu när han inte haft fler anfall. Provsvaren var som tur var bara positiva. Levervärdena var inte förhöjda, inget tecken på anemi och mängden phenoleptil i blodet låg på en nivå som gör att det finns möjlighet att öka dosen om det skulle behövas. Skönt!

Förra helgen var vi på en tripp till Ullared där vi shoppade följt av övernattning. Det var lite nervöst att lämna Zeke hos mamma och pappa över natten. Det hade ju varit så typiskt om han fått ett anfall just då, en månad senare. Det hela gick dock bra som tur var. Han trivs ju som fisken i vattnet på landet.

På Gekås blev det en hel del handlat. Mest inredning kanske, men även massa annat som är bra att ha. Det är alltid lika roligt i kassan när man ska betala. Man förväntar sig det dubbla priset, men blir istället glatt överraskad. Zeke fick några leksaker, men en del av dem höll inte mer än cirka en minut. En pipande stor tennisboll var tydligen roligare när den var delad, ytan tyg och utan pip. Jag kan också tycka att det är bättre med leksaker som inte piper..

 Hittade faktiskt ett väldigt bra regntäcke som otroligt nog räckte ända från halsen till svansen. Har haft så svårt att hitta täcken i så stor storlek, men det hade Gekås! Nu väntar vi på att det ska regna så att vi får prova det.

Veckan som gått har bestått av plugg varvat med pyssel. Det är ju så roligt att måla och pyssla!

Igår fick lamporna i sovrummet sig en uppsnyggning. Provade också att måla med schabloner, men det resultatet blev sämre. Krävs nog lite övning.



Återbesök

Nu är vi precis hemkomna från djursjukhuset där vi träffat neurologen. Hon gjorde diverse neurologiska undersökningar och det hela avslutades med ett blodprov. Resultatet av undersökningarna var mycket bra. Hon sa att han var som en helt normal hund och visste man inte att han hade epilepsi så skulle man inte kunna ana det. Synen som hon tyckte var försämrad förra gången var helt normal idag. Alla andra biverkningar var också borta. Förutom aptiten då. Den är kvar som tur är. Klumpen hade ökat ytterligare i vikt, 34,8 kg, så nu får vi passa oss för att ge honom godsaker. Tycker dock att han ser bättre ut nu än innan, men för att bespara benen från onödig belastning så är det inte bra om han blir för fet.

Resultatet av blodproven får vi nästa vecka. På dem ser man om levern och benmärgen påverkas negativt av medicinen.

Hon ansåg att vi var inne i en kritisk period där Zeke kan få klusteranfall när som helst och att vi alltid måste vara beredda på det. Denna mest kritiska perioden skulle sträcka sig över ett halvår. Hon sa även att vi skulle förstå att han mest sannolikt kommer att få fler anfall under sin livstid.

Hon sa dock också att vi inte kan vara 100 % säkra på att det är epilepsi, men att schäfrar har en ökad tendens till att få det. Man gör inga grundläggande utredningar på om det kan vara annat som ligger bakom anfallen förrän han påverkas på andra sätt.

Om proverna är bra och om han inte får fler anfall, behöver vi inte komma tillbaka till djursjukhuset förrän 3-6 månader så det hoppas vi på.

Zeke tyckte det var uttröttande att vara hos doktorn så nu sover han. Då får jag tillfälle att sätta mig och förbereda mig inför morgondagens tenta. Dessutom måste jag packa för i helgen ska vi på en tripp.

Fortsättningen..

Jag sa ju att jag var sugen på mer förändring här hemma..

Igår hittade jag ett pelarbord på annons. 

Med bordet hemma började förvandlingen. Mycket slipandet blev det. Och mycket damm...

Gick åt mycket färg också; fyra lager. Men eftersom jag tullade rejält på torktiden så fick jag det färdigt på under 24 timmar.

Nu förgyller det vardagsrummet. Tycker det blev riktigt bra om jag får säga det själv. Tror Zeke är nöjd också för nu fick han mer matta att ligga på än vad han hade med bordet vi hade innan.

Återstår att se vad nästa förvandlingsobjekt blir..

Make-over

Under helgen har hallen fått sig ett lyft med några små enkla medel.

Det hela började med att den gråa hyllan som jag aldrig tyckt passat in målades vit. Detta gav mersmak. Nu var den svarta spegeln tvungen att bytas ut mot en ny vit. Spegeln skapade en annan känsla i hallen så nu ville jag byta stil. Med hjälp av presentpapper slog jag in diverse förvaringsburkar och andra burkar som blev till ljuslyktor.

Den här förnyelsen gav mersmak så nu kanske det händer saker i vardagsrummet också..

En helg på landet

Så var det måndag och förpliktelser igen..

Helgen spenderades på landet. Skönt och avkopplande. På lördagen bjöds det på kroppkakor. Försökte hjälpa till lite med dem, men det var tydligt att det krävdes en van hand för att få dem jämna och fina :) På bilden tror jag att det bara är de som mamma rullade.

Det blev ett besök hos kossorna som precis börjat få sina söta små kalvar. Dagen innan hade en liten tjurkalv tittat ut och under natten tittade två små tvillingkvigor ut. De var ännu inte så stadiga på benen.

Stolt mamma Elin med sina tvillingar

Det var regn mest hela helgen, men på söndagen lättade det lite och då passade vi på att ta en härlig promenad i skogen. Lite snö var det på sina ställen, men snart har det regnat bort.

Försökte få till några bilder vid lekstunden i trädgården, men det var inte det lättaste med en hund som envisas med att vi ska leka tillsammans och då skäller för att få igång mig. Blev många konstiga uttryck.

Förpliktelser ja. Det finns det gott om i eftermiddag. Plugg, tvätt, besök i skolan, handla och ett besök på posten. Det är väl bara att sätta igång..

Mycket intressant kurs

På min ena djurskyddsinspektörs-kurs läser jag just nu om hundar. Det är otroligt intressant, även om jag hade ganska mycket kunskap sedan tidigare. Kvällens sista föreläsning handlade om avel. Det är ett område jag inte hade jättemycket kunskap om innan. Jag har ju läst mycket om genetik o.s.v tidigare, men då har det inte handlat om just hundar.

I alla fall så togs det upp det här med extrema exteriöra egenskaper. Som tex bulldogg, shar pei, tax och en massa andra raser som ofta påverkas negativt av att de ser ut som de gör. Är ju helt sjukt att man tagit fram dessa raser och att rasstandarden ofta gör att de extrema exteriörerna premieras. Då känns det ganska bra att man har en vit herdehund som ser ut som en vit varg :) Då har man inte bidragit till att gynna den osunna aveln.

Det känns även bra att man valt den kennel man valde (Vallgårdens) då allt talar för att det är en seriös och bra kennel efter allt jag nu lärt mig. Detta tvivlade jag absolut inte på innan, men jag har ju nu fått det ännu mer bekräftat. Känns bra!

Föreläsningen handlade även om tvångsparning, vilket verkar vara ganska vanligt trots att det enligt lag är förbjudet. Jag hoppas verkligen inte att det är så pass vanligt som föreläsaren påstår. Hur kan man vara så grym mot sin hund? "Ja men har man rest långt med sin hanhund för att para en tik så gäller det ju att det blir parning av". Att pengarna ska styra så mycket att man utsätter sin tik för detta är oförståeligt!



Två veckor

Idag har det gått två veckor sedan Zeke blev inlagd och började medicineras. Han mår nu mycket bättre än han gjorde i början. Han går inte in i saker och är inte lika snurrig och trött. Däremot verkar han fortfarande vara lite försvagad i bakbenen. Får se om det försvinner inom en vecka då biverkningarna ska släppa. Annars får vi prata med veterinären på återbesöket.

Nu till de bättre biverkningarna som vi inte vill ska försvinna. Äter som en häst gör han för första gången sen han var liten valp. Tar inte många sekunder innan skålen är tom. Detta gör även att han har börjat tigga mer än vanligt. Vi har inte varit så strikta med tiggeriet tidigare och det får vi sota för nu :) Sen vill han gärna ha godis mest hela tiden i form av småben och grisöron. Får dock passa oss så att han inte går upp mer i vikt. När vi var hos veterinären för två veckor sedan hade han gått upp ca tre kilo. Detta var ju dock innan han började äta ordentligt så var de kilona kommer från kan man ju undra.

Vi diskuterade härom dagen om Zeke skulle vara så pass sugen att han tar något ätbart från bordet eller diskbänken. Han har aldrig gjort det och vi har inte varit oroliga för det heller. Nu är han dock så hungrig/sugen hela tiden att om vi skulle lämna honom obevakad en längre stund, så skulle han nog inte kunna hålla sig :)



En hel natts sömn

Äntligen är Zekes mage ok igen och vi har fått sova en hel natt utan att stackarn har behövt gå ut. Nu är vi pigga igen! Hoppas verkligen att det håller i sig.

Ikväll har vi haft trevligt besök av Emmy och Joline. Som vanligt fungerade Zekes sjätte sinne utmärkt. På något konstigt vis så vet han redan långt innan de kommer att de ska komma. Kan inte riktigt förstå hur han kan räkna ut det!?

Vi tvåbenta ägnade oss åt soppätande, vindrickande, tv-tittande och massa prat. Hundarna höll sig väldigt lugna. Efter att ha hälsat, blev Zeke otroligt trött och gick för att sova i sängen (tro nu inte att jag menar hans egen säng). Han orkar inte hålla igång någon längre stund nu när han blir så trött av medicinen. Joline intog sin vanliga position i hörnan av soffan.

Zeke vill pussas, men Joline är skeptisk. Kanske beror det på den stora åldersskillnaden (3 & 9 år)?

I morgon är det min stora pluggdag. Har inte riktigt lyckats få allt jag velat gjort nu när det hänt så mycket och Zeke stört mig en hel del av förklarliga skäl. I morgon är Martin ledig, vilket innebär att jag kan stänga in mig och plugga så mycket jag vill. Ska bli skönt att plugga utan dåligt samvete.

Vad hände här?

Zekes nos som brukar vara så svart och fin ser plötsligt ut så här

Maja gräddnos!!

Eftersom det började med sårskorpor antar jag att han gått in i någon inredning på grund av sin narkotikaklassade medicin. Frågan är bara om det svarta pigmentet kommer tillbaka. Man kan ju alltid hoppas!

Inatt blev vi väckta 03.45. Då tyckte Zeke att det var dags för nattrundan. Det tyckte inte jag eftersom kvällsrundan togs så sent som 24.00, men det var så klart bara att masa sig ur sängen. Denna jäkla diarré!!

Jag är trött och Zeke är "full"

Är så glad och tacksam för att Zeke mår så bra som han ändå gör. Inga fler krampanfall har han fått. Det enda som är lite jobbigt nu är att Zeke är konstant full och att han inte har någon kraft eller styrsel i bakdelen. Båda är biverkningar av medicinen. Han lufsar runt och drar tassarna i golvet, går in i saker och vinglar omkring. Dessutom verkar han drabbats av dubbelseende. Allt detta gör honom lite ynklig just nu. Till råga på allt så har han drabbats av diarré. Förstår inte vart den kan ha kommit ifrån. Han har inte ätit något konstigt och om det beror på medicinen tycker jag att den borde kommit tidigare. I alla fall så började det i söndags då han väckte oss tidigt med gnäll. Sen höll det på hela dagen med spring ut och in. Trodde sen att det skulle ge med sig för det brukar bara vara en dag. Men icke. I morse klockan fyra var gnällandet igång igen. Det var bara att dra på sig kläderna lite snabbt och ge sig ut i kylan. In igen och ner i sängen. Tyvärr verkade inte promenaden räcka så det blev upp och ut igen. Sen sängen igen en stund innan det var dags för tredje rundan. Tredje rundan blev det inget "nummer två" så då provade vi att ignorera gnället och sova. Det gick dock inte så då hamnade vi i soffan framför tv:n istället.

Behöver jag säga att vi varit trötta idag eller?

Hoppas verkligen att han mår bättre i magen i natt så att vi kan få sova allihop.

På bättringsvägen (förhoppningsvis)

Zeke har inte haft fler krampanfall (peppar, peppar) sen han lades in på sjukhuset. Det har varit lite svårt att slappna av. Först var man beredd på ett anfall hela tiden. Under natten har jag vaknat flera gånger och lyssnat. När jag sen vaknade klockan åtta var jag otroligt glad att natten gått så bra. Nu känner man sig lite mindre nervös, men stesoliden har jag alltid i närheten ifall att. Hoppas verkligen att det fortsätter så här!

Han har flera biverkningar från epilepsimedicinen; ökad törst, ökad urinproduktion, yrsel och därmed ostadighet och förmodligen försämrad syn (eventuellt dubbelseende). Det är ju trots allt narkotikaklassad medicin. En av biverkningarna som vi gärna behåller är ökad aptit. Zeke som aldrig varit bra på att äta slänger nu i sig maten på en halv minut. Det är skönt! De andra biverkningarna får gärna försvinna när han vant sig vid medicinen.

Apropå medicinen. Blev ganska irriterad igår när jag skulle hämta ut den på apoteket och fick veta att närmsta apotek som hade den på lager var i Västervik, 16 mil bort. Var tydligen en ny medicin som veterinären börjat med så därför fanns den inte i lager. Man tycker ju att veterinären kunde kontrollera så att den finns innan hon skriver ut den. Alternativt ge oss tabletterna vi behöver tills vi kan hämta ut på apoteket. Problemet var ju nämligen att han var tvungen att ha dem samma kväll. Eftersom jag var på apoteket sent på eftermiddagen var det jour hos veterinären. Detta betyder att vi var tvungna att ytterligare en gång ringa jourtelefonen (kostnad=200 kr) för att fråga om vi kunde åka ut till dem (ytterligare en gång) för att hämta några tabletter. Fanns ju inga alternativ så det var bara att göra. På lördag kommer förhoppningsvis medicinen till apoteket.



Trodde vi skulle förlora honom

Det senaste dygnet har varit fruktansvärt jobbigt! Det började i förrgår när jag gick och la mig. Satt uppe och "nattpluggade" som jag ibland gör och gick väl i säng runt halv två. Precis när jag skulle somna hör jag hur Zeke "springer" med benen. En dröm tänkte jag för han brukar drömma och då springa med benen. När det eskalerade gick jag i mörkret för att väcka honom. När jag lägger handen på honom känner jag att han är helt stel och stenhård. Skriker då på Martin och sträcker mig efter lampknappen. Då ser vi något av det otäckaste vi någonsin sett. Han ligger helt spänd och sprattlar med benen, nacken sträckt uppåt och munnen vidöppen. Ögonen rullade, han kissade på sig och massvis med fradga på golvet. Vi blev helt panikslagna och bara skakade. Fattade inte alls vad som hände. Min och även Martins första tanke var att han fått ett hjärtstopp så vi började skrika på honom och försöka få igång honom igen. Efter en stund (kändes som en evighet) slappnade musklerna av. Då var han helt yr och bara tittade runt omkring sig. Vi ringde jourveterinären som tyckte att vi skulle komma in så fort som möjligt. Hon berättade att det var ett krampanfall. Blodprover togs, men de visade inte på någon orsak till anfallet. Vi fick stesolid (muskelavslappnande) med oss hem som vi skulle ge om det hände igen. Veterinären nämnde att det förmodligen rörde sig om epilepsi och då är det viktigt att hunden är lugn och inga stressande moment finns. Det var därför vi tog honom med oss hem. Vi förklarade att han tidigare varit mycket orolig då han varit inlagd.

Runt fyratiden på morgonen var vi hemma från veterinären. Fortfarande skräckslagna, men väldigt trötta. När vi somnat och sovit cirka en timme vaknade jag av att Zeke fick ett nytt anfall. Den här gången hanterade vi det bättre, men det var fortfarande otäckt. Nu hade vi fått lära oss att man ska vara lugn, låta hunden vara ifred och släcka lyset. Så fort som möjligt gav vi dock stesoliden till honom, vilket gjorde att anfallet blev kortare än det första. Efter det här var det inte lätt att somna. Oroliga.

På förmiddagen då vi fått ett par timmars sömn ringde jag djursjukhuset och berättade att han fått sitt andra anfall. De antecknade detta och ville att jag skulle ringa igen om det kom fler. Klockan två på eftermiddagen kom det tredje. Gav stesolid även då och det blev ett anfall på ca 30 sekunder. Tiden går riktigt sakta kan jag säga! Efteråt är han väldigt vinglig och trillar omkull överallt. Han förstår inte riktigt vad som händer heller eftersom han är medvetslös under anfallen. 

Nu ringde jag veterinären igen som tyckte att vi skulle komma in så fort som möjligt eftersom det inte alls lät bra med tre anfall på tolv timmar. Dessutom kan anfallen bli livshotande om de avlöser varandra eller om anfallet inte går över på några minuter. Nu var vi riktigt uppgiva eftersom vi befarade att det skulle fortsätta så här med flera anfall per dag. Hos veterinären togs nya blodprover och sen blev han inlagd.

Under tiden Zeke var inlagd snurrade många tankar i huvudet. Skulle det fortsätta så här med anfallen? Är det då ett värdigt liv för en hund? Kan det vara en hjärntumör som är orsaken? Hur gör man om hunden behöver lämnas själv en stund? Vad göra om han får ett anfall utomhus och man inte har stesolid i fickan? Som sagt, många tankar.

Veterinären hade sagt att om han fick ett kraftigt/längre anfall som han inte kommer ur så skulle de ringa direkt och då eventuellt söva ner honom. Hörde vi inget förrän under telefontid dagen efter så var allt bra. Detta gjorde att man gick på helspänn under hela morgondagen. Man hoppades på att de inte skulle ringa. När kvällen kom och man skulle gå och lägga sig kändes det oroligt om telefonen skulle ringa eller inte. Det gick verkligen inte att somna trots att man natten före bara fått cirka två timmars sömn. Men, det ringde inte.

Klockan tio idag på förmiddagen ringde mobilen. Jag blev livrädd för telefontiden var mellan elva och tre så de skulle ju inte ringa nu. Fick dock lugnande besked. Han hade inte haft ett enda anfall! Förmodligen beror detta på att epilepsimedicin sattes in redan igår och den kan ha förhindrat krampanfallen. Han var dock mycket stressad och ville helst komma hem. Han hade röntgats och genomgått en neurologisk undersökning. Inget hade visat nåt, vilket stärkte tankarna på epilepsi. Nu ska han äta den här medicinen livet ut. Under den första tiden kan man få prova sig fram vilken medicin som fungerar.

Framtiden är mycket oviss. Han kanske får ett anfall om en timme, en dag, en vecka, en månad eller ett år. Eller så dröjer det flera år. Har man riktigt tur får han aldrig mer någon anfall. Det här får tiden utvisa.

Nu ska vi iallafall tillbaka till veterinären om fyra veckor för en ny neurologisk undersökning och blodprovtagning.

Det var en glad hund som mötte oss när vi hämtade honom. Han har dock en del biverkningar av medicinen som extrem törst och hunger, trötthet och yrsel. Förhoppningsvis lägger detta sig när han vant sig vid medicinen. Han har sovit som en stock nästan hela eftermiddagen stackarn. Nu ska vi ta det lugnt och undvika stressande moment som kan utlösa anfallen.

Blödig

Tittade nyss på djurhjälpen på tv. Det var en labrador som kom in med svullen mage och veterinären konstaterade att han hade cancer som spritt sig över hela magen så avlivning var det enda möjliga. Detta påminde mig så mycket om Ozzy så jag blev fruktansvärt blödig. Det blev inte bättre av att hundens husse var jätteledsen (såklart) och jag kunde verkligen förstå hur han kände det och vad han tänkte.

Människor som inte haft hund kan omöjligt förstå hur det känns när ens älskade vän går bort. I detta fallet var labradoren 10 år. Lilla Ozzy var bara 20 månader. Orättvist!

Drömmen som krossades

Hade en helt underbar dröm i natt. Jag hade köpt två trisslotter och på en av dem var det vinst. Skrapade fram 1,9 miljoner eller för att vara exakt 1 980 000 kronor. Det roliga i drömmen var att jag hade så svårt att bestämma mig för vad som var bäst att göra med alla dessa pengar. Till en början skulle naturligtvis studielånet betalas av, men sen då? Det är mycket man skulle vilja göra som att resa, köpa hus, giftemål, ny bil etc. Allt detta skulle det ju dock inte räcka till och det var det som var det stora problemet.

När jag vaknade trodde jag först att det var sant, men efter en stund fattade jag att allt bara var en dröm. Först blev jag irriterad, men insåg sen att jag slapp problemet med vad pengarna skulle användas till.



Så drygt!

På julafton av alla dagar blev jag förkyld. Jaja, en förkylning dör man ju inte av men det var samma visa förra julen. Nu nästan två veckor senare var jag på bättringsvägen. Vad händer då? Jo, det verkar som om jag drabbats av ytterligare en förkylning på den gamla. Fick helt plötsligt tillbaka snuvan och nu sitter den i bihålorna. Man undrar ju vad man gjort för ont när man nu äntligen skulle få känna sig lite ledig.

 

Nåja, jag drömmer mig bort i inredningsvärlden. Har kommit in i en period då jag vill ha så mycket nytt. Frågan är bara varför den här perioden kommer efter jul då man redan fått sina julklappar. Alla som undrade vad jag önskade mig hade nu kunnat få jättemånga förslag. Nu fick jag dock bra julklappar ändå.

 

Mest av allt just nu vill jag ha den här jordgloben.

 

Så otroligt snygg den hade varit här hemma! Måste komma ihåg detta om ett halvår då jag fyller år. Om jag nu inte köpt den själv innan dess vill säga. Just nu är det tyvärr färdigshoppat för min del ett tag framöver. Annars hade man ju kunnat tänka sig nya gardiner till ett par fönster och en massa annat. Drömma kan man ju alltid göra.

 

 



Gott Nytt År!

 

I år firades ett fyrverkerifritt nyår. Vi åkte upp till norra Öland mitt i ingenstans och där var det inte mycket till raketer. Inte för att Zeke bryr sig, men hans kompis Joline är lite känsligare.

 

Vi åt trerätters bestående av hummersoppa (sparrissoppa för min del) till förrätt.

 

 

 Hasselbackspotatis, rödvinssås och oxfilé (quornfilé för min del) till varmrätt.

 

 

 

 Och så avslutade vi med creme brylé till efterrätt. Sen var man rund om magen.

 

 

Det spelades spel, tjoades och tjimmades och plötsligt var klockan tolv.

 

Tolvslaget firades nere på bryggan i hamnen. Eftersom vi inte ville skjuta raketer valde vi istället att skicka iväg några khom loy. Eller ja vi trodde åtminstone att vi skulle kunna skicka iväg dem. Det visade sig att det blåste lite för mycket kastvindar så färden slutade i vattnet. Efter tre försök gav vi upp. Då hade vi i alla fall druckit massa skumpa och rökt cigarr.

 





Julen

 

Ja, jag vet jag ligger efter som vanligt..

 

Det tog ett tag innan julpynt och gran kom på sin plats, men till slut så infann sig julstämingen även hos oss.

 

 

Det kändes skönt att lägga allt plugg åt sidan för att fira julen, även om saker kanske hade behövts fixas med. De tankarna slogs bort.

 

Julafton firades hos mamma och pappa med hela familjen. Det var en mycket mysig dag med god mat och trevligt sällskap.

 

Efter maten kom tomten.

 

 

Ja inte den här lilla tomten utan en större :)

Innan tomten kom in knackade han traditionsenligt på fönstret. Alla barnen inklusive Zeke ville titta på tomten. Och ja, vi har en blå tomte men det har vi alltid haft.

 

 

I år var det nog nästan rekord i antal julklappar som skulle delas ut. Trots att vi varje år säger att vi ska minska ner på dem. Det var näst intill kaosartat med alla klapparna.

 

Zeke fick en "lillebror" i julklapp av oss. Vi döpte honom till Bengt.  Han blev helt tokig i den och släppte knappt den på hela kvällen. 

 

Bilder på finingen framför granen måste man ta varje år.

 Sammanfattningsvis var det en mycket mysig och lyckad julafton (som alltid). Fick symaskin, köksmaskin, pengar, köksvåg och mer därtill av tomten så jag måste ha varit riktigt snäll under året.