Vilken överraskning!

Doris (eller fläsk-Doris som vi kallar henne) vet minsann hur man överraskar husse och matte. Från början när vi fick hem henne var hon lugn och snäll. Hon gillade att bli killad bakom öronen och under hakan. Hon mös med lillasyster Dolly och var en normal råtta. Sen har hon blivit mer och mer sur för varje dag som gått, både på oss och på lillasyster. Vi tyckte givetvis att det var tråkigt för då vågar man ju inte hantera henne. Råttor har långa tänder och kan bitas riktigt hårt.

 

Sen tyckte vi dessutom att Doris höll på att förstöra inredningen vi fixat åt dem. Filtarna fick inte ligga kvar där vi lagt dem och mattorna for runt i buren. Varje morgon såg det ut som rena kaoset. I tisdags kväll var det extremt. Allt löst skulle tydligen vara nere på bottenvåningen. Tidningarna som jag lagt under mattorna skulle bort och rivas sönder.

 

Här är "fläsk-Doris" i full färd med att dra ner filtar.

 

På onsdagsmorgonen upptäckte jag att hon byggt ett stort bo i hörnan av buren. Hon använde dessutom en tunnel som ingång till boet. Tyckte det var lite märkligt och efter allt jobb hon lagt ner så ville jag inte förstöra det. Jag skippade städningen denna dagen.

 

På eftermiddagen hör jag ett konstigt pipande från boet. Drar bort en del av taket och vad ser jag?!?! Jo, små marsipangrisar!!

 

Fick ju en chock och blev VÄLDIGT arg på djuraffären som klantat sig ännu en gång (fick ju byta ut lilla Dolly efter en vecka eftersom det visade sig att hon var hane). Räknar man dagarna en råtta är dräktig (21-22 dagar) så betyder det att hon blivit på smällen några dagar innan jag hämtade hem henne. Det var nämligen så att när jag bytte ut Dolly så upptäckte jag och butiksbiträdet att det fanns en hane i honburen, vilket inte alls är bra. Tänkte dock inte så mycket mer på det.

 

Den huvudmisstänkte hanen!

Butiksägaren visste inte riktigt vad hon skulle säga. Hon vägrade dock erkänna att det faktiskt gick en hane ihop med honorna. Hennes förslag var att vi antingen skulle komma in med Doris och ungarna eller så fick vi vänta tills ungarna var stora nog att lämna mamman och då komma in med dem. Inget av förslagen är några alternativ för oss. Att lämna tillbaka Doris innebär att Dolly blir själv för de hade inga andra småråttor att erbjuda. Råttor ska inte vara själva så det förslaget går helt bort. Det andra förslaget gynnar ju bara djuraffären som får en kull med ungar att sälja.

 

Efter att den stora chocken lagt sig, insåg vi att vi får göra det bästa av situationen. Råttbebisar är ju faktiskt riktigt söta. När vi tittat efter har vi bara sett 4 bebisar, vilket är lite lagom (kunde blivit uppåt 20 om vi haft otur). Förhoppningsvis finns där någon/några honor och då behåller vi dem. Hanar kan vi inte ha så de får vi försöka hitta hem åt. Först och främst får vi se om de överlever. De är ju bara två dagar gamla än så länge.

 

Så det kan bli! Djuraffärens slogan skulle kunna vara "Köp två råttor - få sex"!