Helgen på landet har varit härlig. Det var bara i fredags det regnade som tur var. Resten av helgen var det fint väder och idag var det faktiskt lite varmt i solen.
I fredags ja.. Vi åt god middag och sen skulle vi ta en promenad på en skogsväg. Vi skulle inte gå så långt så jag tyckte att Zeke skulle få vara lös och springa lite. Han brukar vara duktig och hålla sig på vägen. Näsan var i backen hela tiden och han sprang runt runt. Plötsligt försvann han rakt in i skogen och inte ett ljud hördes efter honom. Vi ropade och visslade och tänkte att han vänder väl om när han upptäcker att han är ensam. Det gjorde han dock inte. Jag blev orolig och tänkte att han kanske träffar på ett vildsvin inne i skogen och de är ju inte att leka med. Dessutom skulle det snart bli mörkt och innan dess ville jag ju ha hem honom. Martin låg hemma i soffan helt ovetandes och jag hade ingen telefon med mig. Kanske var tur att han slapp bli orolig. Pappa begav sig in i skogen för att leta efter honom. Jag stod kvar på vägen ifall att han skulle vända och ta samma väg tillbaka. Mamma och syrran började gå hemåt. När jag stod där ensam kände jag paniken börja komma. Vad skulle vi ta oss till om han inte kom tillbaka? I detta läget hade det gått cirka tio minuter, men det var oerhört långa minuter det. Efter ytterligare några minuter kommer syrran springandes och berättade att mamma och hon hade honom längre fram på vägen. De hade hört honom gny långt bort på en åker. Antingen gnydde han för att han själv blev orolig och inte visste vart han var, eller så gnydde han för att han inte visste hur han skulle ta sig över ån. Han sprang iallafall fram till dem och la sig ner totalt utmattad. Jag hade blandade känslor; arg över att han stack och att man nu inte kan lita på honom när han är lös, men glad över att han kom till rätta till slut. När vi kom hem krävdes det en rejäl tvätt för att få honom ren. Han åt som en häst och resten av kvällen sov han mest. Han hade fått sin motion.
På lördagen lekte vi i trädgården, men fick sen avbryta det då han verkade vara halt. Kunde inte avgöra på vilket ben, men antagligen sträckte han väl sig lite under hans rymning kvällen innan. Idag kunde vi inte se någon hälta så det är nog ingen fara med det.
Frågan är nu om han lärde sig något av rymningen eller om han kommer att göra det igen. Han verkade ju skärrad när han hittades, men det kanske redan är glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar