Nu är vi precis hemkomna efter 1,5 timme hos veterinären. De klämde, kände och böjde på benet, men ingen reaktion från Zeke. Då blev vi oroliga att det skulle vara något allvarligare inne i benet så det blev en röntgen. Uppåt tio plåtar togs, men allt såg jättebra ut som tur var. Förmogligen så har han "växtvärk", alltså någon inflammation i benet. Verkar ändå konstigt att Zeke inte sa något när de undersökte honom, men det var väl kanske så mycket annat som var intressant för honom. Han har alltså vuxit lite för snabbt.
Vi fick ett recept på Rimadyl och sen tyckte de att vi skulle börja med vuxenfoder. Det är ju det ända sättet att få honom att växa mindre eftersom han inte äter mer än han ska och han är inte överviktig.
När vi stod i samma röntgenrum där vi senast var i samband med Ozzy´s sista timme i livet hände en sån konstig sak. Både Martin och jag hade slagit bort de hemska tankarna ur minnet för att inte Zeke skulle känna av det. Då hör vi hur de från väntrummet ropar in en liten pitbull-valp som givetvis heter Ozzy. Sen gick det inte längre att försöka sig på att inte tänka. Så typiskt!
Nu ligger Zeke på soffan och känner sig troligtvis lite snurrig efter den lugnande sprutan han fick.
Jag ligger också på soffan och pustar ut. Om nu bara medicinen fungerar så är ju allt ur världen. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar