Dagen började så bra. I väntrummet skötte sig Zeke bättre än någonsin. Sprutan med sederingen kände han inte av alls och han somnade ganska snabbt. Stygnen togs bort medan han sov så det märkte han knappast. Sen röntgades han. När vi varit hos veterinären i 1,5 timme var jag tvungen att kila iväg till skolan för idag var det obligatorisk redovisning. Martin stannade kvar på djursjukhuset med Zeke. Det var då jag missade en massa saker. Veterinären som opererade Zekes ben i somras hade kommit förbi och tittat på plåtarna. Höfterna tyckte han såg bra ut, men frambenen hade fått nya pålagringar. Han sa att fortsatte det i den takten som det gjort sen operationen i somras så har han i bästa fall fem år kvar att leva. Det kunde också vara så att han blir normalgammal och inte känner av det alls. Med vår otur är det nog för mycket att hoppas på det senare alternativet.
Jag fattar ingenting! Veterinären sa efter operationen att nu skulle det inte komma tillbaka några pålagringar för operationerna gick så bra. Jaha? Vad är detta då?
Martin bad veterinären ringa mig och förklara mer så det återstår att se vilken dag han ringer.
Veterinärbesöket som bara skulle innehålla stygnborttagning och röntgen fick en oanad vändning. Nu känner jag mig låg och har inte lust att göra någonting idag. All energi jag hade idag på morgonen rann av mig. Kul med tenta i övermorgon!
Zeke är trött efter sömnmedlet. När vi kom hem satte han sig i hallen, tittade på mig och vinglade fram och tillbaka. Jag visade honom till sängen så nu ligger han där och sover gott. När han blir lite piggare ska han få sin frukost. Han är säkert jättehungrig nu stackarn.
Tungt min vän men erfarenheten har lärt mig att man ska inte se det onda först oerhört lätt att göra jag vet, men det kan faktiskt vara det andra alternativet denna gången.Det är ju en härlig kille du har full av liv. Så försök tänka positivt o lycka till med lillgrabben o tentan i övermorgon/ Anne ( Görgens syrra)
SvaraRadera