Idag var det inte roligt att vakna upp. Hela veckan har jag haft känningar i nacken och ont i huvudet. Det var dock ingenting jämfört med hur det var när jag vaknade idag. Som tur var så vaknade jag en timme innan klockan ringde så jag kunde ta en värktablett. Det hjälpte mot huvudet, men nacken var helt stel. Huvudet gick inte att vrida på alls och någon mer sömn blev det inte. Efter morgonduschen blev nacken något bättre, men hela dagen har jag fått vrida hela överkroppen för att kunna titta åt sidan. Detta har alltså präglat min dag och det blev därför inte många knop gjorda när jag kom hem från skolan. Har mest legat i soffan med huvudet på kudden. Hoppas det släpper tills i morgon för då måste jag sitta med huvudet böjt ner i böckerna.
Igår kom jag på varför Zeke är som han är. Han måste ha en släng av Bergsget i sig. Han hoppar utan att tänka. Oftast är det alldeles för högt och ojämnt för att kunna landa säkert. En gång när vi var i hagen flög han upp på en sten som var för hög så han höll på att trilla ner. Martin fick dock tag på honom. Han har flera gånger varit på väg att flyga från soffan över soffbordet för att så snabbt som möjligt ta sig fram till målet. Redan när han var liten överskattade han sin förmåga då han försökte hoppa mellan sängen och soffan. Även den gången lyckades vi fånga honom i luften innan han slog i golvet. Han tänker liksom inte innan han gör något. Konsekvenser finns inte i hans värld. Som Martin och jag brukar säga: Zeke är väldigt speciell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar