Experthjälp

Antingen gör man något åt det eller så har man det som man har. Det senare alternativet är inte intressant för mig. Det handlar om Zekes skällande på andra hundar. Hur mycket vi än försökt så kan vi inte få bukt på problemet. Eftersom vi inte vetat om det beror på aggression eller osäkerhet så är det inte så lätt att veta hur man ska göra. Därför tillkallade vi idag hjälp av en expert som kom hit och hade privatkurs med oss. Första timmen drack vi kaffe och pratade allmänt om hans beteende. Vi fick även en lista med saker att träna på de närmsta veckorna. De flesta övningarna handlade om att visa att det är vi som bestämmer. Sen gick vi ut och tränade. Hon hade med sig två labradorer som fick vara objekt för skällandet. På några meters avstånd fick hundarna stå och Zeke skällde så mycket han bara orkade. Samtidigt tvingade vi honom att ligga ner, vilket han till slut fattade att han skulle göra. När han sedan slutat skälla bytte hon hund och han fick skälla på nästa tills han fick nog och tystnade. Detta ska vi nu träna själva i ett par veckor innan hon kommer och gör ett återbesök.

Det vi fick veta om Zeke är att han är en arbetsnarkoman som kräver väldigt mycket mental träning, att det finns mycket potential i honom och att skällandet på andra hundar beror på frustration. Alltså inte aggressivitet. Han vill fram till alla hundar och när han inte får komma fram så skäller han. Han bygger upp så mycket energi att han blir frustrerad och hans sätt att få ut den på är att skälla. Det vi så småningom ska göra är att ge honom arbetsuppgifter när vi är ute och går, men just nu ska vi koncentrera oss på att han inte ska hetsa upp sig och att han ska få större respekt för oss. Mycket jobb har vi framför oss, men man får se det som en utmaning. Helst ska vi hitta tio olika hundar varje dag som vi ska stå mitt emot tills han slutar skälla.

Det var väldigt skönt att få svar på alla frågor man hade. Efter att ha fått hjälp under tre timmar var mitt huvud lika trött som Zekes. Det var mycket att ta in för hjärnan och sen ska man ju helst komma ihåg allt också så att man tränar på rätt sätt. Om 2-3 veckor kommer hon tillbaka för att se hur det har gått för oss. Då vill man ju gärna visa att det gått framåt.

Tänk vad snett det kan gå fast att man varit mån om att Zeke skulle acceptera andra hundar sen han var valp. Ända från början lät vi honom träffa trevliga hundar och började valpkurs tidigt för att undvika just skällande vid hundmöten. Det var på just valpkursen som det gick snett. Under ett lössläpp jagades han av två små hundar som var bröder och de gav inte upp. Zeke blev väldigt rädd och tyckte inte om de hundarna efter det. Det var då han även började skälla på andra hundar och när han fick ont i benen blev det ännu värre. Sen blev det ett invant beteende som bara fortsatte. Hoppas att vi nu kan få stopp på det så att promenaderna kan bli lite behagligare.