Idag fick det bli en tur ut till fårhagen igen. Zeke tycker att det är såå kul så han börjar gnälla i bilen när han märker vart vi är på väg. Samma gnäll hörs när vi svänger av på vägen som leder till mina föräldrar. Han vet att dessa vägar betyder att han ska få sträcka ut benen ordentligt.
Han har blivit helt tokig i pinnar och jag vet inte varför. Vi brukar inte kasta pinnar till honom, men ändå letar han upp första bästa pinne och släpper den bara om han hittar en som är bättre. Han tar inte de där små behändiga pinnarna, utan han ska ha de stora och grova som är jättesvåra att bära. Gärna de som dessutom sitter fast.
Ikväll är det jättekallt ute, men det känns ändå ganska skönt för det ska det ju vara i mitten av November. Den här hösten har varit riktigt konstig. Den senaste veckan har Zeke haft två färstingar på sig och jag har aldrig tidigare varit med om det så här sent på året. Dessutom sa pappa i helgen att blåsipporna blommade i deras trädgård. Det är ju inte helt normalt. Fattas bara att påskliljorna kommer lagom till advent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar