Det är jobbigt för stackars Zeke!

Vad svårt det är med sjuka djur! De kan ju inte tala om hur de mår eller var de har ont. Man vet liksom inte vad man ska ta sig till när man inte kan läsa av dem. Man vill hjälpa, men man kan inte.

Zeke fick ju ett morfinplåster på ryggen och det ska ha effekt i tre dygn. Han gnäller väldigt mycket och kommer inte riktigt till ro. Han sov visserligen inatt, men från klockan fem i morse har han bara gnällt. Jag vet inte om det beror på att han har ont eller om det är på grund av morfinplåstret. Läste nämligen på nätet om de här plåsterna och där står det att man bland annat kan bli yr, få ont i huvudet och tappa aptiten. Hundar är ju inte lika vana vid att vara yra i huvudet som människor (jag tänker på alkoholkonsumtion) så det borde ju vara otäckt för Zeke om det nu är så. Det skulle kunna vara orsaken till gnäll om det nu inte är så att han har ont. Åt gjorde han senast i förrgår kväll när vi hämtat hem honom. Sen dess är han inte ens intresserad av köttbullar eller fläskfilé som han vanligtvis älskar. Blir lite bekymrad när han inte äter eftersom det är viktigt i samband med medicinen han får. Nu dricker han inte särskilt mycket heller så idag ringde husse till djursjukhuset för att få råd.

Veterinären som opererade Zeke trodde att det kanske berodde på tristess och att han hade ont. Han gav rådet att vi skulle vara ute med honom lite längre. Han får ju inte gå särskilt mycket, men det kanske räcker om man bara står eller sitter ute en stund. Han trodde även att gnället kanske berodde på att han ville ha uppmärksamhet, men Zeke är inte speciellt intresserad av gos just nu. Han kommer inte när man ropar heller. Han skulle dricka 1,5 liter vatten om dagen, men det vet jag inte hur vi ska få i honom.

Jag ska prova med att vara ute lite mer med honom och sen ska filmjölk inhandlas så får vi se om han äter det ikväll. Får väl steka upp lite köttfärs och blanda i så att det blir lite matigare.

Sen hoppas vi på att han ska må lite bättre i morgon.