Gråtande hund och död fisk.

Zeke tycker inte om ändringar i rutinerna. När jag har jobbat har han gått med husse till jobbet vid halv fem varje dag. Den här veckan jobbar jag inte så då behöver han ju inte följa med till kontoret. Idag var det första dagen som Zeke skulle få sovmorgon och vara hemma med mig. Jag trodde han skulle tycka det var skönt att få sova lite längre, för han brukar vara trött så tidigt på morgonen. Men Zeke ville absolut inte ligga kvar och sova när husse skulle gå. Han blev väldigt ledsen när han förstod att han inte skulle få följa med. Han trodde kanske att husse glömde bort honom? Han gnällde och gnydde när han hörde hur husse stängde och låste ytterdörren. Jag försökte få honom att ligga och gosa i sängen, men det dög inte. Han ville bara få följa med husse. Sen somnade han iallafall om och sov till klockan nio. Förhoppningsvis går det lättare i morgon bitti. Själv tyckte jag att det var jätteskönt med en sovmorgon för i helgen fick jag ingen.

Snälla pappa installerade tvättmaskinen igår så idag tvättar jag för fullt. Det finns mycket tvätt att tvätta för jag hade ju inte bokat upp någon tvättid eftersom jag visste att vi snart skulle skaffa en egen.

Idag klurar jag lite på hur vi ska lösa problemet med tvättkorg. Har nu ingen plats i badrummet för en sådan, men kanske får ta en sväng förbi ikea och se om man hittar något passande.

Igår blev vi av med en fisk. På morgonen såg jag hur Martins stora hemska fisk hade en annan stor fisk i munnen. Fisken satt fast med bakändan in i munnen. Jag fick panik och sprang in i sovrummet för att väcka Martin. Han blev inte så glad över den väckningen, men han tog håven för att peta på fisken. Han släppte då ut fisken ur munnen och den levde (om än lite chockad). Martin gick och la sig igen. En stund senare tittar jag till akvariet igen. Då har han fisken i munnen igen, men denna gång med huvudet före. Jag inser då att det inte är mycket jag kan göra. Med bara stjärtfenan utstickande ur munnen så är ju fisken halvsmölt redan. Och skulle den mot förmodan leva så hade den nog inte levt länge om jag lyckats få ut den. Den hade bara plågats. Monsterfisken har nämligen inga tänder, utan en platta uppe i gommen som krossar bytet. Och eftersom den inte har tänder att sönderdela maten med så antar jag att han har väldigt starka syror i magen som bryter ner födan. Efter en stund var iallafall hela fisken nere i magen. Dock tror jag att bytet var lite väl stort. Magen är stor som en ballong idag också och han är riktigt slö. Kanske att han också dör när han ätit för mycket? Ikväll tänkte jag att vi nog får fiska upp de övriga två fiskarna i det akvariet och släppa ner i det större. Nu har monsterfisken nämligen ätit upp tre fiskar i det akvariet.

Djurvän som jag är så tycker jag ju synd om fiskarna.



Monsterfisken! Martins fisk är dock fortfarande "liten".